Att ha kontroll.

Mycket lugn dag idag. Skjutsade maken på jobbet eftersom ena bilen skulle in på verkstan. Försöker göra så mycket nytta jag orkar idag men det går tungt. Kört en tvätt och en disk, nu ska jag bara få tummen ur och packa klart BB-väskan. Känns som om det börjar bli dags, är ju trots allt i v 38 idag!

Vill gärna förklara mig lite gällande önskelistan till bebis. Anledningen till varför kläder är ett stort NEJ är dels för att jag är lite speciell och dels för att bebis garderob faktiskt är smockfull, det ryms verkligen inget mer! När det kommer till min speciella sida så har jag en viss smak när det kommer till kläder, jag tycker det finns otroligt mycket fula kläder och jag skulle få ångest om någon skulle köpa sådant. Jag väljer hellre kläder till bebis själv tillsammans med maken, saker som vi gillar liksom. Maken skrattar åt mig och åt mitt kontrollbehov men efter mitt samtal hos Aurora-barnmorskan skäms jag inte längre.

När Elliott kom fanns det ingenting jag kunde kontrollera. Varken känslor, handlingar eller liknande. Förlossningen blev akutsnitt, han var sjuk och jag fick inte ens hålla i honom de tre första dagarna. Denna graviditet har varit jobbig och jag har slitit mitt hår många gånger. Oron, kontrollbehovet som kom när Elliott dog har haft stor roll i mitt liv. Jag ville efter han dog kontrollera allt, för att jag där och då tappade kontrollen över livet.

Aurora sa under samtalet med henne att jag inte skulle skämmas, att jag inte kan kontrollera allting, vilket jag vet. Däremot sa hon att om det gör mig trygg, mindre orolig och får mig att må bättre så kan jag kontrollera små saker. Detta gäller då tex val av kläder till bebis, vilka snacks jag vill ha med på förlossningen, hur besticken när jag dukar ligger etc.

Många av er tycker säkert att detta låter helt galet och att jag nog är psykisk labil, på sätt och vis kanske jag är det. Jag har förlorat ett barn, ett barn som slets ur mina armar, ur mitt liv. Så om det hjälper mig att kontrollera små saker, så låt mig göra det.